Fredag 14/3, Zhuhai och Doumen

Jag hade en lugn men hysteriskt långtråkig dag på fabriken eftersom vi inte har kommit igång som vi har planerat och det knappt fanns någonting för mig att göra. Jo, vi skulle vara med när de gjorde "line verification" och byggde ihop tio enheter bara för att kolla så att linan funkade som den skulle, att materialet var rätt och att fixturerna passade, men det tog dem nästan hela dagen innan de lyckades få fram 10 materialsatser till det. Frustrerande. En av detaljerna levererades under natten från leverantören som jag var och besökte i Guangzhou och vi trodde att allt skulle vara frid och fröjd. Nu visade det sig att leverantören hade märkt detaljerna FEL, så det stämde inte med de listor som vi hade lämnat in för bygget. Och då kommer materialet minsann inte in på lagret. Och kommer det inte in på lagret så kan man inte heller få ut tio bitar och få in dem i linan så att man kan göra verifieringen. Det spelar ingen roll hur man än intygar och bedyrar att det är rätt material och att det "bara" har råkat bli felmärkt. Administrationen måste ha sin gång och det tog nästan hela dagen innan allt var utrett och vi kunde verifiera linan. Vilket tog 20 minuter och allt var frid och fröjd. Nåja, det är väl delvis vårt eget fel att detaljerna har blivit felmärkta men det är frustrerande i alla fall! Jag kunde i alla fall packa ihop mina grejor och sätta mig på shuttle busen tillbaka till hotellet vid 6, så tidigt har jag aldrig åkt från fabriken så det var rätt skönt. Calle hade däremot lite kvar att göra och vår brasilianske kollega Gustavo, eller Gussawa som kineserna (och vi) kallar honom till hans stora förtret, kämpade fortfarande med att få rätt på kinesernas lödugnar så att vi kunde komma igång med bygget, så de fick stanna kvar lite längre. Jag hann och slappa lite och läsa bok i loungen på 16 våningen innan Calle och Gussawa kom tillbaka och då var det hög tid för oss att få lite mat i magen. Calle kände till en bra kinesisk restaurang precis runt hörnan från hotellet så vi knallade dit. Klockan var kvart över nio när vi stegade in på restaurangen som var helt folktom! Shit, de har nog stängt tänkte vi, men de log så glatt och gav oss ett bord att sätta oss vid. Som tur var hade de meny på engelska och med bilder, så det funkade bra att beställa mat medelst pekning, men det var inte en enda av de som jobbade där som kunde någon engelska. Vilket inte bekymrade varken dem eller oss det minsta eftersom alla var så himla glada och trevliga.j Det enda jag inte lyckades beställa in var ris, "meijou mifan" sa tjejen hela tiden. Inget ris. Vad är det för kinarestaurang som inte har nåt kokt ris kan man ju undra. Men vi fick helt enkelt klara oss utan. Vi fick in lammspett, kyckling med cashewnötter, sötsurt fläsk, "popcorn fisk" i sötsur sås och så några grönsaker som jag chansade på. Det skulle vara potatisnudlar men när det kom in såg det ut som manet vilket jag har provat innan och det tillhör inte mina favoriter. Men när jag väl hade lyckats fiska upp en potatisnudel med pinnarna så visade det sig faktiskt att det var potatis och inget annat. Jag tyckte att det var riktigt gott men de andra två var inte så intresserade av den rätten så jag var nog rätt ensam om det och den rätten lyckades vi inte äta upp. De övriga rätterna rensade vi däremot, så när som på fiskhuvudet som ingen var så frestad av. Fisken ja, när den kom in till bordet blev det helt plötsligt ett jäkla liv, alla servitriserna och servitörerna började tjoa och tjimma och kom sen fram och sjöng för oss när den sattes ner på bordet. Vi har ingen aning om vad de sjöng om men vi gissar att det var en hyllning till fisken. Kul var det i alla fall. Vi hade också ganska kul när en av servitriserna kom fram och försökte förklara någonting för oss men vi bara tittade på varandra, virrade på huvudena och sa "förstår inte" på kinesiska. Hon kom först med en lapp med en massa kinesiska tecken som hon tyckte att jag skulle läsa men då belönades hon bara med ett gapskratt, och hon hade ingen större framgång när hon försökte prata med oss heller. Inte förrän hon mycket frustrerat hade hämtat en annan servitris som kom och sa (troligtvis) samma sak på kinesiska, bara mycket högre, så lyckades vi lista ut vad de ville. De ville ha betalt för maten! Trots att vi inte hade hunnit äta upp ännu. Anledningen var att de skulle stänga och räkna kassan (gissar jag) för när vi hade betalat såg de jätteglada ut och så fick vi fortsätta att sitta kvar och äta i godan ro. Strax efter tio var vi nöjda och glada och tackade för oss, då hade vi avnjutit middagen helt ensamma i hela restaurangen och när vi kom nerför trappan och skulle gå ut så insåg vi att hela personalen satt kvar och väntade på att vi skulle gå hem. Oups. Men det blir säkert fler besök där för maten var god, personalen var trevlig och det var väldigt nära hotellet. Om de släpper in oss nästa gång.