Linus ska på utflykt med Humlan

Visst får man lite känslan av att han inte riktigt litar på Peter när han steker plättar till matsäcken. Linus bevakar noga.

Även själva nerpackningen av matsäcken bevakas noga.

Linus och jag planterar

Min lille trädgårdsmästare skötte vattningen.

Måla, måla, måla

Jag målar inte naglarna ofta, men nu har jag köpt nya sandaler och tänkte således pynta fötterna lite. Jag skickade bud med Peter - "köp ett diskret nagellack med lite färg, typ ljust blått eller ljust rosa". Peter lät Linus välja och då tog han så klart det finaste han hittade - knall-lila! Titta mamma, det är jättefint - där är GLITTER i det. Ja, så då kan jag ju inte reklamera det. Och självklart ville Lukas och Linus också ha, så nu har 3/4 av familjen lila tånaglar. Vi har försökt med Peter också men han vägrar. Mespropp!

Vill man vara fin får man sitta still. Och det är minsann inte det lättaste eller för den delen roligaste...



Men titta vad fint det blev!

Tadaaaaaaa!

Det tog en stund, men med lite hjälp från Lukas så står den faktiskt där.

Jaha. Och nu då?

Ska det vara så här många lösa delar i en grill?
Jag fick välja, antingen åka och handla blommor eller skruva ihop grillen. Lätt val. Grillen! I don't do flowers.

Avslutning på simskolan

Det är ju en jädrans unge till att vara snabb. Han hinner få ut huvudet varje gång innan jag tagit foto.

Hah! Jag fick honom till slut.
Nu har han gjort sin sista simskolelektion i grunda bassängen, nästa termin ska han ut i den djupa!

Grattis till mig!

 Firar födelsedag i eget majestät. Först en ansiktsbehandling efter jobbet, sen en sushi och ett glas rosé på uteplatsen. Och när killarna kom hem från fotbollsträningen grattiskramar och fina presenter - MYSIGT!

Rhen, på väg mot Frankfurt

På väg tillbaka mot Frankfurt och flyget hem passade vi på att kolla läget med Rhen. Här fanns pråmar, slott, vinrankor och gott vin här också!

Man har inte roligare än man gör sig...

Peter och Ingela försvann upp bland vinrankorna på fotojakt så jag och Anton satte oss på en uteservering. Selfietime!!!

Besöket på uteserveringen drevs av hotellets faktiskt helt odrickbara kaffe. Dom har på sin höjd sprungit förbi och visat bönorna för kannan. Cyklar i källaren. Inte bra.

Lunch mm

Lunch ja. Det var lättare sagt än gjort. Alla kök verkade stänga för lunch klockan 14 och det hade inte vi fattat. Och ni vet vad som händer när blodsockret går ner på mig och Ingela. Inte muntert... Efter lite frågande fick vi tips på ett slott/kyrka/bryggeri andra sidan floden. Och där hade dom båda mat och öl.




 Och sol.
Men nu var vi ju inte här för att dricka öl va, så när vi hittade en annan mysig innergård på vägen tillbaka mot Bernkastel så var vi återigen tvungna att stanna och kolla vad dom hade att erbjuda. Tänk - mer vitt vin.

Åter till hotellrummet.
Korvträdgården. Konstigt namn på vårt rum.

Och varför ändra på ett vinnande koncept? Vin ost och frukt på balkongen!

Eisweinvinägern

Mycket bra!!!

Dags att cykla igen!

 Slut med bilkörandet och dags för att hyra nya åk. Och lura ut vilket håll som är höger och vänster på floden.


 Den första byn vi kom till var Graach och där gav vi oss upp i byn. Efter en liten stund ropade Ingela att hon hade hittat en jättemysig liten innergård där dom verkade ha öppet för vinprovning. Jodå, vi rullade in till Rafaela i familjen Blesius som visade sig ha jättegoda viner. Så goda att vi på stående fot lovade att beställa hem en kartong till Sverige så fort vi bara var hemma.

Väl styrkta hos Rafaela fortsatte färden längs floden, med diverse stopp som vanligt.


 I Zeltingen hittade vi en glad dam som inte var vinmakare själv men hon var återförsäljare för en herrans massa viner och gårdar. Stolt berättade hon att det minsann inte fanns ett vin i hennes källare som hon inte själv hade provat ut och kunde tänka sig att servera hemma. Här hittade vi även en Eisvinäger som vi köpte med oss hem, gottgottigottgott. Som en riktigt bra balsamvinäger.

Kvart i ett kastade hon ut oss och stängde, då var hon tvungen att springa upp i lägenheten ovanpå och laga lunch till sin man. :-)

Fredagsmiddag

Bästa maten på hela resan! För ärligt talat är det tyska köket inte så finessrikt. Mycket schwein unt schnitzel. Här fick jag ett fantastiskt lamm och tryckte till och med ner en efterrätt.
Bernkastel by night. Massor med söta och sneda hus och trånga gränder. Men inte mycket till uteliv. Vi fyra drog ner medelåldern rejält med vår närvaro.

Här bor vi!

Här bor vi, ett alldeles nyrenoverat kombinerat vinotek och hotell, mitt inne i de gamla delarna av Bernkastel.
Enda missräkningen är väl att kylskåpet på vårt rum inte verkar fungera. Men vi försöker kyla vinet så gott det går ändå.

Eftermiddagssittning på Anton och Ingelas balkong med lite ost, vin, nötter och korv.

St Nicolaus-hospitalets vinotek i Bernkastel-Kues

Här inne har man samlat 150-200 olika viner från olika producenter runt omkring staden, små ställen som samarbetar och marknadsför sig på samma ställe. Som besökare betalar man 18 euro för att få ett glas och sedan kan man gå ner i källaren och smaka sig igenom hela sortimentet. Om man orkar och kan.


Ett häftigt ställe men vi nöjde oss med att strosa runt och titta i källarna. Vi tycker att det är charmigare och mer personligt att trampa runt och besöka vingårdarna, det här blev väl stort och väl turistigt.

Hoppsan

Bernkastel var lite som Lund med bil. Fast värre. Det var inte bara enkelriktat, det var sjukt smalt och brant. På vår jakt efter hotellet som vi bokade via turistbyrån så hamnade vi med bil mitt inne i det gamla centrumet på något som kändes som gågata. Det visade sig att det var det inte alls, men vi boken ordentligt uttittade av folk på uteserveringarna och dom som strosade på gatan när vi släppte av Peter och Ingela med våra väskor. Jag och Anton fortsatte och hamnade i en tunnel som vi inte hade koll på. Fast den tog oss helt rätt.

Sehr gut hotell jah. Neues jah. Sa dom på turistinformationen. Dom hade rätt.

Fredag. Förflyttning med bil.

Fredagen flyttade vi oss med bil sträckan Cochem - Bernkastel-Kues. Vi har fått tips om att tvillingstaden Bernkastel-Kues skulle vara mysig och att det var en bra stad att tillbringa resterande nätter. Längs vägen gjorde vi diverse stopp, till exempel för att studera dom små tågen som vinodlarna använder för att transportera upp saker och sig själv med uppför hiskeligt branta vinodlingar.

Något enstaka fotostopp.

Och för att beundra Europas brantaste vinodling.

Känner ni igen det?

Beilstein by night. Eller evening I alla fall. Besöket hos Clemens slutade med att vi återigen gjorde om våra planer och att Ingela hade lite svårt att få på cykelhjälmen rakt. Styrkta av familjen Clemens goda viner och utrustade med ett restaurangtips från Andreas vinglade vi glatt ytterligare en mil bort från Cochem för att äta en god middag och dricka ytterligare lite vin. Tydligen har jag inte lyckats få något foto från uteserveringen längs Mosel med vinrankor i solnedgång, men efter en trevlig middag trampade vi dom sjutton kilometerna tillbaka till Cochem och vårt pensionat. Och stannade och tog en bild på Beilstein. Igen.

Färden gick vidare hem till Arnoldi

Chez Arnoldi. Här kunde man minsann få vin.

Och dom hade en schysst uteplats i solen. Här häckade vi en låååång stund och käkade Flammkuchen och drack vin. Vi drack så mycket vin att vi gjorde om våra planer och skrotade tanken på att cykla längre bort längs floden. I stället valde vi att cykla tillbaka till Beilstein och ta färjan över till andra sidan.


Beilstein från andra sidan floden


På andra sidan hittade vi föga överraskande en cykelbana och fler vinrankor.

Men framför allt hittade vi det vi sökte efter, Weingut Clemens och sonen Andreas som var vinmakare och pratade utmärkt engelska. Vi hade ju dels druckit vinet till middag dem första kvällen, och dessutom bodde vi hos Andreas faster. En bra inledning tyckte vi och när det sen visade sig att han hade mycket goda viner blev det inte sämre. Vi har via hemsidan beställt en laddning, återstår att se om lådan kommer fram.