Jo, Antons finaste telefonfranska (jag är djupt imponerad!!) tog oss
till Herr Boillot och ner i hans mycket svarta, fuktiga och synnerligen
autentiska Bourgognska vinkällare. Han pratade inte ett ord engelska men
vinnlade sig om att tala både långsamt och med enkla ord och vi
lyckades föra ett samtal och dricka vin i nästan två timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar