Det blir inte alltid som planerat. När vi kom hem från Bourgogne hade den här lille pjäsen precis blivit ordentligt magsjuk hemma hos Johan och Annika och han fortsatte att ha feber och vara allmänt låg under ett par dagar. Så BIF-cupen fick Peter och Lukas själva hantera uppe på IP och så var jag och Linus hemma och tog det lugnt.
På fredagsmorgonen drog Peter med nya jobbet på konferens till Milano och lämnade oss andra tre hemma. Men vi klagar inte. Fint väder och första frukosten ute.
Sen åkte jag och Linus och handlade blommor och nya tramsigheter till trädgården.
Because we're worth it!
Goda tecken! Fredag kväll är första tecknen på att Linus börjar piggna till, han är med och spelar boll!
Because I'm worth it.... När killarna har gått och lagt sig så gottar jag ner mig på uteplatsen.
Välkommen hit till mitt lilla krypin. Här huserar jag med min mobilkamera i högsta hugg. Numera domineras bloggen av våra två pojkar men lite då och då dyker det upp annat som händer i mitt liv och som rör sig i mitt huvud. Ha så roligt, det försöker jag i alla fall!
26 maj 2017
21 maj 2017
På väg hem igen
Då var långhelgen i Bourgogne slut och vi är på väg tillbaka till Basel i vår hyrbil. För att inte bli helt undernärda och för att göra baksätets kaffetanter nöjda svängde vi in om Belfort och beskådade bland annat stadens berömda lejon.
20 maj 2017
Regn i luften, då tar vi lunch
Från Bouzeron tog vi oss upp upp upp upp upp över åkrar och vinrankor för att sedan susa ner ner ner till Rully där vi hittade en lördagsöppen restaurang precis lagom tills det började komma mörka moln. Återigen hoppade vi på en färdigkomponerad meny och fick njuta av den lokala specialiteten Jambon Persillé, nån variant på potatismos, malet kött och rödvinssås och så klart en ostbricka.
Hos SuperMario i Bouzeron
Det var inte lätt att hitta något öppet ställe en lördag. Jag hittade en restaurang som höll på att ställa i ordning för söndagsmiddagsgästerna och dom var så himla trevliga och vänliga och ringde en kompis som dom trodde kunde öppna för oss. Och visst öppnade han för oss. "Gå uppför den här gatan tills du hittar en grönblå dörr, där är det, han väntar på er".
Och i en liten låg grönblå dörr i grunden på ett hus tittade SuperMario ut i sina blå byxor och bjöd in oss. Det är absolut den minsta caven vi har varit i och hade inte dörren varit öppen och han hojtat på oss hade jag inte fattat att det var där. Om jag minns rätt har han 1ha vin, odlar för att det är kul och han är pensionär och säljer under namnet Domaine Jocelyne Chaussin.
Ståndsmässig parkering utanför kyrkan i Bouzeron....
Och i en liten låg grönblå dörr i grunden på ett hus tittade SuperMario ut i sina blå byxor och bjöd in oss. Det är absolut den minsta caven vi har varit i och hade inte dörren varit öppen och han hojtat på oss hade jag inte fattat att det var där. Om jag minns rätt har han 1ha vin, odlar för att det är kul och han är pensionär och säljer under namnet Domaine Jocelyne Chaussin.
Ståndsmässig parkering utanför kyrkan i Bouzeron....
Vi vill längre söderut igen
Det här med att ta cyklarna på tåget var ju inte alls dumt. Och vi vill ännu längre söderut för nu har vi upptäckt att ju längre söderut i Bourgogne vi kommer desto mer vitt vin finns det. Vi tog tåget till Chagny igen och sen gav vi oss iväg därifrån.
Intåg i Bouzeron
Tidig morgon i Beaune
Vi klev upp tidigt på morgonen på lördagen för att hinna med en sväng till marknaden i centrala Beaune innan frukost. Vilken marknad! Men blev hungrig bara av att promenera runt och titta på alla smaskigheter.
Mycket oliver. Väldigt franskt.
Slaktarna höll till inomhus inne i saluhallen
Nomnomnom... ost!
Ostron.
Le pain!
Mycket oliver. Väldigt franskt.
Slaktarna höll till inomhus inne i saluhallen
Nomnomnom... ost!
Ostron.
Le pain!
19 maj 2017
Mer franska specialiteter
Grundtanken var ju att vi skulle åka till Chablis, vi trodde nog alla det i princip ända tills vi satte oss på flygplanet. Riktigt hur det blev så är det ingen som kan reda ut, men vi kände oss i alla fall tvungna att dricka ett vin från Chablis. Och gott var det!
Sniglar i en liten gryta med grädde. Jag minns inte det franska namnet men det var gott.
Boef Bourgignone. Say no more.
Sniglar i en liten gryta med grädde. Jag minns inte det franska namnet men det var gott.
Boef Bourgignone. Say no more.
Vi trodde att dom lurade oss...
Det här är ett typexempel på hur det går till. Jag, Peter och Ingela kuckelurar lite för oss själva och pratar om vilket håll vi ska ta oss på härnäst. Anton börjar gaffla med allt och alla som är i närheten och vips så har han fått en massa förslag och tips av lokalbefolkningen.
Vi fick tips om att ta oss till Domaine de la Folie precis utanför Chagny. På vägen dit blev vi mer och mer övertygade om att dom hade lurat oss och satt nere på torget och skrattade åt dom dumma svenskarna. Man skojar nämligen inte åt stigningen upp i skogen. Vi var helt genomblöta av svett när vi väl var uppe men där möttes vi både av en glad hund, en trevlig och synnerligen engelskpratande vinmakare och en fantastisk utsikt.
Vi fick tips om att ta oss till Domaine de la Folie precis utanför Chagny. På vägen dit blev vi mer och mer övertygade om att dom hade lurat oss och satt nere på torget och skrattade åt dom dumma svenskarna. Man skojar nämligen inte åt stigningen upp i skogen. Vi var helt genomblöta av svett när vi väl var uppe men där möttes vi både av en glad hund, en trevlig och synnerligen engelskpratande vinmakare och en fantastisk utsikt.
Ny dag nya äventyr
En kombination av sämre väder och mer vita viner söderut gjorde att vi valde att lasta cyklarna på tåget och åka till Chagny.
Väl i Chagny hittade vi en skylt "Vigneron, Degustation" precis vid stationen och sladdade in där på våra cyklar. Vi klev in hos Nathalie Richez som är första generationens vinmakare och spenderade två timmar med att dricka oss igenom deras sortiment under mycket prat och skratt.
Det hela utspelade sig till en tävling mellan Nathalie och hennes man, när vi gillade ett vin som Nathalie hade gjort gick hennes man genast och hämtade en flaska som han hade gjort. Det slutade uppenbarligen med att vi gick igenom nio flaskor vin...
Vis av skadan från gårdagen så bad vi Nathalie att rekommendera ett ställe att äta. Nathalie ringde och bokade in oss och med ryggsäckarna fulla av både vin och glas vinglade vi iväg till Le Caboulot Lyonnais vid torget i Chagny där jag smaskade i mig en Sausage Lyonnais. Typ flässkorv, kokt potatis och rödvinssås. Mycket gott!
Väl i Chagny hittade vi en skylt "Vigneron, Degustation" precis vid stationen och sladdade in där på våra cyklar. Vi klev in hos Nathalie Richez som är första generationens vinmakare och spenderade två timmar med att dricka oss igenom deras sortiment under mycket prat och skratt.
Det hela utspelade sig till en tävling mellan Nathalie och hennes man, när vi gillade ett vin som Nathalie hade gjort gick hennes man genast och hämtade en flaska som han hade gjort. Det slutade uppenbarligen med att vi gick igenom nio flaskor vin...
Vis av skadan från gårdagen så bad vi Nathalie att rekommendera ett ställe att äta. Nathalie ringde och bokade in oss och med ryggsäckarna fulla av både vin och glas vinglade vi iväg till Le Caboulot Lyonnais vid torget i Chagny där jag smaskade i mig en Sausage Lyonnais. Typ flässkorv, kokt potatis och rödvinssås. Mycket gott!
18 maj 2017
Middag hemmavid
Ja. Jo. Alltså. Vi hamnade ju lite fel i mattiderna idag och var varken särskilt hungriga eller pigga på att ta oss ut på stan. Det blev ett besök i den lokala mataffären och lite olika charkuterier och ostar att avnjuta tillsammans med vårt värdpars hemmaodlade sallad.
Vi lämnar Mersault
Vi lämnar Mersault och pekar framhjulen norrut igen, tillbaka mot Beaune, men först via Pommard igen.
Vi skulle nämligen hälsa på hos Guillaume Baudel i Pommard som vi tidigare på dagen störde mitt i lunchen. Han lovade att vara hemma från vinrankorna vid sex om vi ville komma förbi och smaka hans viner. Guillaume pratade inte heller mycket engelska och visade sig ha en franska som var mycket svårare att förstå, men efter diverse förvecklingar lyckades vi i alla fall komma fram till att han brukar sin vingård med hjälp av häst och gammaldags plog och verktyg. Vilket jag har funnit bildbevis på senare via internet.
Skärpan på bilden speglar på intet sätt skärpan i fotografens blick och sinne....
Vi skulle nämligen hälsa på hos Guillaume Baudel i Pommard som vi tidigare på dagen störde mitt i lunchen. Han lovade att vara hemma från vinrankorna vid sex om vi ville komma förbi och smaka hans viner. Guillaume pratade inte heller mycket engelska och visade sig ha en franska som var mycket svårare att förstå, men efter diverse förvecklingar lyckades vi i alla fall komma fram till att han brukar sin vingård med hjälp av häst och gammaldags plog och verktyg. Vilket jag har funnit bildbevis på senare via internet.
Skärpan på bilden speglar på intet sätt skärpan i fotografens blick och sinne....
On the road again
Dags att sitta upp på cyklarna igen och trampa vidare. Här hos Herr Boillot passade jag på att spänna styret på min cykel som under dagens tur hade bestämt sig för att lossna och vid de mest olämpliga tillfällen vek sig rakt ner i knäet på mig. Inte dom bästa cyklarna vi har haft på vintur med i alla fall gratis.
En liten bit utanför Volnay, på vår väg mot Mersault, genomförde vi också ett cykelbyte. Ingela förbarmade sig över Peters lilla lila monster och Peter tog i stället över Ingelas bastanta damtralla. Man kan säga att cyklarna generellt sett inte var till för fyra ståtliga svenskar, har fransoser verkligen så korta ben?
I Mersault fick vi så äntligen lite lunch i magen, vi hittade ett öppet kondis som kunde sälja några pajer till oss, men då var blodsockret så lågt att det inte blev några bilder. Efter lunchen hittade vi i alla fall in till en öppen vinproducent så att vi kunde få oss en ny provsmak. I en betydligt fräschare källare den här gången, men inte med riktigt samma känsla som hos Herr Boillot.
En liten bit utanför Volnay, på vår väg mot Mersault, genomförde vi också ett cykelbyte. Ingela förbarmade sig över Peters lilla lila monster och Peter tog i stället över Ingelas bastanta damtralla. Man kan säga att cyklarna generellt sett inte var till för fyra ståtliga svenskar, har fransoser verkligen så korta ben?
I Mersault fick vi så äntligen lite lunch i magen, vi hittade ett öppet kondis som kunde sälja några pajer till oss, men då var blodsockret så lågt att det inte blev några bilder. Efter lunchen hittade vi i alla fall in till en öppen vinproducent så att vi kunde få oss en ny provsmak. I en betydligt fräschare källare den här gången, men inte med riktigt samma känsla som hos Herr Boillot.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)