Ja än en gång så passerade julafton förbi i en rasande takt. Möed mad, go mad å mad i rättan tid blev det, precis som det ska vara. I år var vi inte lika många som firade jul hemma hos oss, Lukas var till exempel enda barnet, men vi hade en mycket mysig julafton. Tomten hittade hit i år igen, flygcertifierad som vanligt men med medar i stället för hjul på släden i år, och klappar i säcken. Lukas fick en hjullastare med tre olika skopor av tomten och sen var han nöjd, han behövde inte fler julklappar tyckte han. Att nissarna hade varit och lämnat en hel hög under granen lämnade honom helt oberörd och jag och Peter fick assistera och packa upp hans julklappar. Han lekte ju med hjullastaren. Jaja, jag är relativt säker på att det kommer att ändra sig med åren...
I övrigt rasslade vi av den årliga gisseklappen som Jenny storsilat kammade hem - Det stora matspelet, och julkappsspelet som för vår del slog bättre ut i år än vad det har gjort tidigare. I alla fall om man tittar rent till antalet klappar som familjen spelade hem. Jag tror att jag åkte hem med endast en dromedarpepparkaksform vid nåt tillfälle, och den här gången satt jag med två stycken framför mig när vi var klara. En tomteslips (finns STOR risk att den nästlar sig med i spelet nästa jul igen...jajjemen) samt ett ljus i form av en badanka (dock komplett till skillnad från Jennys rumphuggna fågelljus...farmor slarvpotta!). Peter spelade hem ytterligare en tomteslips (jippie...), en gnuggaskrubbabadhandske (skönt!!) och en bilsnöborste. Inget dåligt kap för familjen men som vanligt är det inte innehållet i själva klapparna som är poängen utan skrattet och stojet när vi glatt sitter och snor klappar från varandra. Men till nästa år ska vi nog ersätta den kinesiska sprittärningen med en kvalitetstärning som inte har slagsida. Det var misstänkt svårt att slå en sexa i år.
Julafton avslutades strax innan tolvslaget och vi var nöjda och mätta trots att Ris a la Maltan stod kvar i kylskåpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar